Rottweilern är en av de äldsta raserna, och hemlandet är Tyskland. Det var en vanligt förekommande hund under romartiden, men den har fått sitt namn från den tyska staden Rottweil. Rasen avändes till vakt när rommarna gick över alperna.

Rottweilern har också använts för att vakta och driva kreatur, men mest för att beskydda sin ägare.

Den första rottweilern fördes in i Sverige 1915.

Rottweilern är en brukshund som passar till allt. Den är lättlärd och pålitligt har ett lugnt temperament. Detta har gjort den till en god vän för försvarsmakten. Men den funkar också bra som enbart familjehund. 

Höftledsproblem och armbågsproblem förekommer.

För övrigt en frisk ras.

Det är en stor och kraftig hund, men som varken är klumpig eller lätt. Dens utseende ska ge uttryck för styrka och stolthet. 

Mankhöjden är mellan 55-70 cm

Vikten ligger mellan 40-55 kg

I början av 1800-talet så fans det många olika stövare i sverige. Dessa hundar sägs ha kommit med krigarna som vänt tillbaka hem från Tyskland och Polen. Dessa stövare blandade sig sedan med varandra och även med svenska hundraser av spetstyp.  

Där av kommer Smålands stövaren, som 1921 fastställdes som ras och fick egen stamtavla.

Smålands stövaren är en riktig kämpe. Den blor sällan trött och klarar utan problem att jaga flera dagar i sträck. Den är känd för sin snabba reaktionsförmåga. 

Tassarna är väl anpassade för jakt och är mycket slitstarka. Hunden jagar med ett tätt och  väl igenkännande skall. Efter avslutad jakt spårar den alltid upp sin ägare igen. 

Färgen är svart med bruna bruna tecken. Mankhöjden är mellan 40 och 50 cm.

Det sägs vara en mycket frisk ras. Det förekommer höftledsproblem, men det är i liten utsträckning. 

Att tänka på.

Smålans stövaren är en jakthund som älskar att jaga. Den älskar också att vara ute och har gått om energi. 

Detta gör att det är viktigt att tillgodose hunden detta. Under jakt säsong ska den vara ute och jaga. Är det inte säsong för jakt är det viktigt med långpromenader och lek som stimulerar jaktinstinkten. 

Kan man erbjuda hunden det, så är det en underbar hund och jakt kompis.

Jag har sagt att jag ska skriva om vakthundar. Jag har skrivit om raser som Ca de bou och Sarplaninac.  Stora hundar med en utpräglad vaktinstingt.  Jag har dessutom skrivit om den mindre hunden Valpino Italiano, och utnämt den till en bra väktare. 

Men en fråga som jag väcktes av idag var:

Vad är egentligen en vakthund?

Det som jag påstår är en vaktund är en hund som är mycket misstänksamma mot främlingar.  En hund som skäller och tydligt markerar när någon går in på deras revir. 

Men dem hundar som har detta. 

Är det vakthundar?

Eller är det familjehundar som har kvar vaktegenskaper på grund av att dem tidigare har varit utpräglade vakthudar.

En utpräglad vakthund är en mycket misstänksam hund som visar sig vara mycket aggressiv.  Ett beteende som man får fram hos en hund genom att belöna den så fort den visar tänderna, skäller eller visar aggressivitet i form av kraftiga utfall.

För i tiden fick man fram utpräglade vakthundar genom att slå dem och misshandla sin hund. 

Detta sättet ledde snabbare fram till ett aggressivt beteende. Men det löpte också stor risk för ägaren. Vissa hundar som blev uppfostrade genom misshandel kom ihåg vem som slagit dem, och när rätt tid var inne kunde hunden gå till angrepp på sin ägare i en form av hämd.

Hämd beteende underviker man genom att belöna hunden med godis när den visar tänder, skäller, eller gör utfall mot människor.  

I detta fall är hunden fortfarande god vän med människan, eftersom den tror att den får godis. Den har bara lärt sig ett skräckinjagande bemötande mot främlingar, eftersom den fått belöning för detta beteende tidigare.

En hund som uppfostrats med godis är till bra vakt då den ser farlig ut. Men egentligen är den inte så falig.

Den farliga hunden är den som visar samma beteende men har uppfostrats med våld. 

Så för utpmstående som inte känner familjen eller hunden är det dumt att chansa och gå in.

Men som svar på frågan. 

Är dagens vakthundar utpräglade vakthundar?

Eller är dom sällskapshundar med vaktinstingt eftersom dem tidigare varit utpräglade vakthundar?

Dem flesta hundar idag är vanliga sällskapshundar. Det är ytterst få idag som uppfostrar sina hundar till att visa ett aggressivt beteende Det lilla dem har kvar som vakt, är för att deras förfäder tidigare varit utpräglade vakthundar som uppfostrats med antingen våld eller godis till ett aggressivt beteende.

En riktig vakthund kommer dessutom aldrig in i huset och är med familjen. En utpräglad vakthund är alltid ute och har i så fall en lite hundkoja eller något liknande att krypa in i.

Så ska jag nu dra en slutsats av detta, så handlar denna sida om sällskapshundar som har kvar vaktinstingt efter sina förfäder och om jakthundar.

Nu kommer ett inlägg om en mycket liten väktare. 

En hund som inte blir högre än 30 cm

Det här är Valpino Italiano

Rasen är en mycket gammal Italiensk hund som italienarna har fött upp i urminnes tider. Dem största uppfödare av denna ras fins i Toscana.

Valpino Italiano var förut en vanligt förekommande hund för dem lyxigare familjerna och på hoven.

Nu mera kan alla ha en Valpino Italiano utan att det är något speciellt, eller tecken på lyx.

Michelangelo hade Volpino Italiano under 1800-talet som ett outtröttligt sällskap under sina resor.

Det är en mycket glad, social, energirik och vig hund som är svår att tröttna på. Den bjuder på sig själv och om man vill ha en lek kompis så är denna rasen perfekt.

Den har också mycket vaktegenskaper i sig. Trotts att den är liten, lekfull och säkert den sötaste hund som går att få tag i med sin lurviga helvita päls, så ska man inte underskatta den.

Valpino Italiano är en mycket uthållig och envis hund med ett högt skall. Den är alltid på hugget och vill vara med när något händer.

Valpino Italiano blir dessutom en trogen vän. Med en vanligt förekommande ålder på 20 år så har ni hunnit uppleva mycket tillsammans. 

Mankhöjden är mellan 25 och 30 cm.

Rasen fins i färgerna vit eller röd.

Pälsen är både vattenavvisande och smutsavvisande. Trotts lång päls med mycket tät och tjock underhull, så är tover i pälsen mycket ovanligt hos en Valpino Italiano. 

Jag älskar utseendet. 

Sedan gillar jag som sagt vakt egenskaperna hos rasen. En lek kamrat är ju också alltid rologt att ha.

Valpino Italiano är helt änkelt en mycket änkel och trevlig hund som är lätt att älska.

Nu tänkte jag skriva om en hund som passar alla. 

Fin det verkligen en sådana hundar? 

JA

Denna hund passar som familjehund, vakthund, jakt, agility och valla med mera, med mera.

Det är dessutom ett svenskt kultur arv. Den svenska Lapphunden är en av de äldsta hundraserna i Sverige och den passar för alla aktiviteter. 

Det är en tålig och slitstark hund som är mycket pålitlig.

Rasen sägs ha kommit med vårt ursprungliga jägarfolk, om detta stämmer är rasen mellan 7000 och 9000 år gammal. Då var det en utpräglad jakthund, men som nu även har utvecklats i de andra disciplinerna. 

Svensk Lapphund som också är Sveriges nationalhund är en mycket frisk ras. Det förekommer höftledsproblem, men för det mesta behåller hunden sitt pigga, glada och alerta humör livet ut. Svensk Lapphund kan bli upp mot 15 år.

Mankhöjden på en Lapphund är mellan 40 och 50 cm, vikten sägs vara melan 15 och 20 kg.

Svensk Lapphund har en yvig päls. Det gör att den passar i dem mest extrema miljöer. 

Lapphunden är svart men det kan förekomma vita tecken. 

Frågar man mig fins det inte något negativt med rasen. Det ända skulle nog vara att den kan fälla endel ifall det blir stor skillnad fort från kallt till varmt.

Ca de bou.

Historia.

Det är en hund som inte är så gammal.  Engelsmännen började någon gång på 1600-talet korsa olika raser med sina egna, och i samband med det uppkom nya hundraser. Men det var först i början av 1900-talet som vi nämner Ca de bou som en egen ras ( Kom ihåg detta så förklarar jag mer om namnet om en liten stund )

Ca de bou har använts mycket till hund hundslagsmål. Det är också en poppulär ras att ha som tjur hetsare inför tjurfäktning. Och det är där ifrån den fått sitt namn. Ca de bou betyder tjurhund.

Men det vanligaste användningsområder och det den används mest till idag är vakt.

Namnet.

Ca de bou betyder som sagt tjurhund. Detta namn sägs rasen ha fått för att den använts som tjurhetsare. Detta var som sagt på 1900-talet. 

Men redan 1713 anser engelsmännen att namnet fans.  Rasen användes då som stridshun när england tog över Barcelona.

Häng med nu,

Barcelona ligger i Katalonien ( som är en del i Spanien ) i Katalonien hade man på den tiden ett eget språk som lade grund till dagens katalonska.

Och dem som kan katalonska idag vet också att namnet Ca de bou betyder tjurhun. Därför borde hunden varit med redan på 1700-talet som strids hund och fått sitt namn då. 

Ska man gå ännu djupare med det här namnet så hade kung James olika mastiffer som väktare för sina båtar när dem startade handel mellan öarna i ögruppen Balearerna någon gång på 1200-talet. 

Ca de bou tros vara en korsning mellan engelsk mastiff och Perro de Toro, som båda två är hundraser som fans då. Så korsningen mellan hundraser som engelsmännen påstår ha startat på 1600-talet kanske startade redan på 1200-talet.

Välj själv när rasen Ca de bou kom till. För mig spelar det mindre roll. Det är hur som helst en fin hund med bra temperament och goda vakt egenskaper. 

Det ska tilläggas att bra temperament gäller främst toleransen av människor, Ca de bou är en egensinnig ras. Det är inte önskvärd att ha två tikar eller två hanar tillsammans. 

Rasen har en mankhöjd på mellan 50-60 cm och ska väga mellan 30 och 40 kilo. Färgerna är brindle, fawn eller svart.

I den här texten blev det mest historia.  Men jag valde det eftersom det är det jag gillar med rasen. En ras som man kan berätta så mycket mer om än bara utseende, temperament och om den är lättlärd eller inte.

Ett alternativt namn är Perro dogo mallorquín.

Serbisk Gonic

Historik

Serbski gonic är en stövare som finns spridda över hela Balkan. Man tror att andra mindre stövare från Asien har haft stort inflytande i rasens uppkomst. Den första beskrivningen av rasen är från år 1905 då Frank Laska jämförde rasen med andra jakt och spårhundar. Han såg att den Serbiska Gonicen är betydligt mer uthållig och besitter mer styrka än andra stövare.  

Idag är Serbisk Gonic spridd över hela serbien och den första ras stammen gjordes 1940.

Om Serbisk Gonic.

Serbisk Gonic är en utmärkt jagthund men bra fysik. Den är snabb, uthållig och vid jakt mycket envis.

Jag skriver att den är envis vid jakt eftersom rasen också kan vara lugn och vänlig när den ej jagar.

Rasen skall dessutom vara mycket plitlig och anses vara en god vän till jägaren.

Serbisk Gonic har en mankhöjd mellan 40-60 cm.

Den förekommrr i flera färger men vanligast är med svart ryggparti. 

Att tänka på. 

En krävande hund som kräver sin motion. 

Det är ingen hund som passar till enbart familjehund utan man bör ha någon form av aktivitet, helst jakt. 

Varför denna hund?

Jag gillar Serbisk Gonic för att den är uthållig och ihärdig. Man kan hålla på längen utan att hunden tröttnar på aktiviteten. En mycket god vän till dem som jagar.

Mitt första inlägg kommer att handla om en ras jag inte känt till så länge. Det är en ras som dessutom är mycket ovanlig i Sverige. Men så fort jag såg denna ras och sedan har läst mycket om den så har den växt i mina ögon.

Man kan säga att Sarplaninac har blivit en favorit för mig. Därför får den rasen bli mitt första inlägg.

SARPLANINAC

Historia

Sarplaninacens förfäder sägs ha gjort en vandring från Tibet, till balkan och Makedonien där rasen är som störst idag.

Det sägs också att vissa hundar gjorde små avstickare under denna vandring och att det i sin tur ledde till skapandet av dagens Tibetanska Mastiff.

Detta lade också grund för gruppen molosserhundar, dit hör samtliga mastiffer. 

Rasen sarplaninac registrerades första gången internationellt 1939 med namnet Ilirski Ovcar. Men år 1957 fick rasen sitt nuvarande namn.

Om Sarplaninac

Sarplaninac är en herdehund/vakthund.

Rasen används förr till att vakta får mot björn och varg. Idag används den fortfarande som vakthund men inte enbart mot björn och varg, utan också mot människor och andra djur som inkräktar på dens revir, som inte bara är fårhagen utan hela trädgården. En sarplaninac är en mycket skarp väktare, det är en urhund och den följer sina instingter. Den är skapt för att vakta, har alltid används till vakt, och kommer därför också alltid att vakta. 

Det är en uppmärksam hund som har både öron och ögon öppna, den är observant på vad som händer i omgivningen och tvekar inte på att säga till med ett högt och ljudligt skall om det kommer någon för nära reviret. 

Sarplaninac är också en mycket smart hund som snabbt läser av sin omgivning.  Detta är en god egenskap för en vakthund. Den blir svårlurad och då också svår att passera.  

Men den använder också sin smarthet för att lura sin ägare. Det är ingen hund du tränar lydnad med i långa stunder. En Sarplaninac ser ofta genvägar och och lyckas på ett eller annat sätt komma undan. 

Men vet man hur man får sin Sarplaninac motiverad så är den mycket lättlärd. Det krävs att man har stort tålamod och mycket tid för att få bra kontakt och god kontroll på sin Sarplaninac. 

Men när den är på din sida så är den det för alltid. En Sarplaninac glömmer aldrig sin ägare. Den är lojal och kommer att ha uppsikt på vad som händer. Även om inte du ser din hund varge minut, så ser en Sarplaninac dig. 

En Sarplaninac gillar att ligga ute oavsett väder, helst uppe på en höjd med bra utsikt där den kan se allt som händer runt om.  

En Sarplaninac har lång päls och tjock underhull vilket gör att den klarar att vara ute i alla klimat. 

Trotts pälsens längd så krävs det inte mycket mer än borstning en gång i veckan.

Mankhöjden är mellan 55 och 65 cm och vikten mellan 35 och 45 kilo.

Att tänka på:

Sarplaninac är en utpräglad vakthund. Du kan inte få den helt lugn. Den kommer att skälla högt på främlingar som kommer för nära reviret. Inte bara människor utan även andra djur.

Tänk därför på vart du har närmnärmaste granne och vad grannarna har för husdjur. En sarplaninac vill springa lös på gården och det kräver att man bor på landet. Du kan inte ha en Sarplaninac i lägenheten eller radhus, då den garanterat stör grannarna.

Varför denna ras:

Jag gillar Sarplaninac just för att den har så stark vaktinstingt. Men det krävs att man bor på landet. Om det händer dig något så är det en hund som inte kommer att tveka det minsta på att försvara dig.

Den blir trogen sin familj och glömmer inte sin ägare.

Jag gillar intelligensen och den självständighet även om det sätter höga krav på mig som ägare.

Idag öppnar jag nya möjligheter för dig som är intresserad av hundar. 

Jag kommer att hålla sidan så uppdaterad jag kan och hoppas att du vill läsa den.